Museo Carlo Bilotti – modern konst i Villa Borghese

Orangeriet är ett annat hus än Galleria Borghese

Museet ligger i Aranciera di Villa Borghese, parkens historiska orangerimiljö. Det är en separat institution från Galleria Borghese och har ett eget biljettsystem. Namnet Villa Borghese på en karta kan avse hela grönområdet; det säger inte vilken museidörr du ska till. Sök därför på Museo Carlo Bilotti eller Aranciera och kontrollera gångvägen från den parksida där du börjar.

Om du redan bokat Galleria Borghese ska du inte anta att Bilotti ingår eller att de ligger vägg i vägg. Avstånden i Villa Borghese kräver en faktisk promenadmarginal. Bilotti fungerar bäst som ett eget litet konstbeslut, inte som en automatisk förlängning efter att du blivit trött på ett större museum. Välj hellre en parkpaus mellan de två om du vill göra båda samma dag.

En donation ger samlingen dess form

Samlingens grund är Carlo Bilottis donation till staden Rom. Giorgio de Chirico har en framträdande roll, tillsammans med ett mindre antal verk av andra konstnärer. Det innebär att du möter en personlig samlingsprofil. Museet är varken ett slumpmässigt urval av alla moderna riktningar eller en fullständig kronologisk lärobok. Det är mer givande att följa vad den här sammansättningen låter dig jämföra.

En bra inledning är att först gå ett översiktligt varv i den öppna samlingsdelen och sedan välja tre verk att återvända till. Ett kan representera en märklig rumsbild, ett en människa och ett ett annat material än måleri. På så sätt får du en egen struktur som inte kräver förkunskaper. Den aktuella utställningsordningen ska styra ditt urval; verk kan lånas ut eller tillfälligt vara otillgängliga även om de finns i museets katalog.

De Chirico: när rummet blir osäkert

De Chiricos bilder kan kännas bekanta genom motiv som rum, torg, föremål och människoliknande figurer, men ändå svåra att förklara. Börja med det rent synliga. Varifrån kommer ljuset? Finns en dörr som borde leda någonstans? Vilken storlek verkar ett föremål ha i förhållande till rummet? Du behöver inte omedelbart översätta bilden till en berättelse om vad som hänt.

Försök därefter beskriva vad som skaver. Det kan vara en tom yta, ett underligt avstånd eller saker som inte brukar finnas tillsammans. En enkel mening, exempelvis att rummet verkar verkligt men situationen omöjlig, är en bra början. Läs sedan titeln. Om titeln ändrar din första uppfattning kan du pröva att titta igen. Besöket blir då ett utbyte mellan bilden och din tolkning, snarare än ett försök att gissa ett hemligt facit.

En viktig detalj i museets presentation är att flera verk tillhör senare perioder av konstnärskapet och att de Chirico återkom till tidigare motiv. Ett årtal på 1960-talet ska därför inte läsas som ett verk från den första metafysiska perioden bara för att motivet ser bekant ut. Jämför verkets faktiska datering med beskrivningen och låt upprepningen själv bli en fråga: vad innebär det när en konstnär återvänder till sin egen bildvärld?

Välj två motiv att följa

Museet presenterar bland annat arkeologer, hästar och föremål i märkliga rum. Välj det motiv som gör dig mest nyfiken och se hur figurerna förhåller sig till tomrummet omkring dem. En kropp behöver inte vara naturtrogen för att verka tung eller stilla. Ett föremål kan tyckas stå i centrum och samtidigt kännas främmande för platsen. Sådana iakttagelser kan göras helt utan ett särskilt konsthistoriskt ordförråd.

Om du reser med någon kan ni betrakta samma målning var för sig och sedan jämföra vad ni såg först. Den ena kanske minns en färg, den andra en dörr eller en figur. Det visar hur aktivt betraktandet är. Håll samtalet lågt och kort i rummet och fortsätt gärna diskussionen utomhus. Ett litet museum ger inte samma akustiska utrymme som parkens öppna gångar.

Porträtten öppnar en annan sida av samlingen

Andy Warhols porträtt av Tina och Lisa Bilotti ger möjlighet att undersöka hur en personlig bild kan förenas med ett tydligt konstnärligt uttryck. Titta efter vad färg och yta gör med igenkänningen. Läs namnen så att personerna inte bara blir anonyma exempel på en berömd stil. I en donationssamling kan porträttets relation till familjen dessutom ha särskild betydelse.

Jämför med de andra porträtt som museet anger av Larry Rivers och Mimmo Rotella om de är framme. Frågan behöver inte vara vilket som liknar modellen bäst. Vilket framhäver en relation, vilket ett offentligt jag och vilket konstnärens eget bildspråk? Att se samma familjenamn återkomma i olika verk ger en annan sorts samband än när ett museum ordnar porträtt enbart efter århundrade.

Skulpturen låter dig pröva avståndet

Samlingen omfattar även skulptur, bland annat de Chiricos Ettore e Andromaca som anges utanför museet. När ett verk möter parken kan du fundera över hur dess silhuett läses mot verkliga träd och himmel. En fristående form ger andra möjligheter än en målad figur, men följ alltid avgränsningarna och rör inte verket. Ett offentligt läge är inte i sig ett tillstånd att använda skulpturen som klätterföremål.

Den jämförelsen kan vara särskilt bra för barn. Be dem beskriva en figur utan att först tala om vad den föreställer. Är formen mjuk, kantig, tung eller staplad? Gå sedan tillbaka till namnet och se om det ändrar bilden. På så sätt blir det lilla konstbesöket en övning i att skilja mellan det man ser och det man vet sedan tidigare.

Kontrollera entré och välj en enkel fortsättning

Den officiella biljettsidan anger nu avgift för vanliga turistbesök och beskriver också en kombinationsbiljett med Museo Pietro Canonica. Utgå inte från äldre uppgifter om generell fri entré. Läs dagens villkor, aktuella meddelanden och vilka delar som ingår. Om någon behöver en anpassad väg ska du kontrollera den före resan. Ett parkmuseum kan fortfarande ha nivåskillnader och olika förutsättningar mellan ute och inne.

Som egen tidsmarginal passar omkring tre kvart till en timme för en vald samlingsrunda, mer om en tillfällig utställning lockar. Vill du jämföra ett konstnärshem finns Museo Pietro Canonica i parken. Vill du ha ett betydligt större panorama är Galleria Nazionale d’Arte Moderna e Contemporanea ett annat besök. En enklare avslutning är promenaden mot Pincio, där det verkliga stadsrummet kan kännas överraskande efter de Chiricos målade värld.